IMG_5142

Min dotter är 2 år och två månader. Hon ammar fortfarande. Hon sover med oss. Vi har burit henne mycket i sele. Vi låter henne vara del av vårt vuxna liv. Hon rör i grytorna, hjälper till att diska. Hon hänger på ryggen hos min man när han skottar snö och på magen hos mig, när jag sitter vid pianot, tuttar och somnar som oftast. Vi följer henne och hon följer oss. Vi litar på att hon klarar saker och är förståndig. Hon har länge gått upp och ner för trappan själv utan att vi passar henne och har ätit själv sedan hon var väldigt liten. Hon dricker ur vanliga glas och äter på tallrikar i porslin. Hon får utforska och hitta sin väg och hon får ta plats. När hon grät som bebis så tänkte vi alltid att hon försökte berätta något och tog det alltid på allvar. Allt detta är medvetna beslut. Jag tror på att amma länge, jag tror på samsovning och att bära barn och jag tror på att skippa ”akta-betenden”. Jag tror att närheten då man ammar, samsover och bär skapar trygghet och jag ser inte att sova i egen säng som en bedrift.

IMG_5123

Vår dotter var fem månader då vi åkte till Ängsbacka för att ha hand om Baby-Campen under No Mind festivalen.

Jag lade märke till att vi nästan var de enda småbarnsföräldrar som hade barnvagn, de andra föräldrarna bar sina barn i sele och sjalar. En bebis var utan blöjor trots att hon bara var fem månader. Hennes mamma bar ständigt med sig en liten rostfri bytta i en väska som hon tog fram när bebis gjorde ett speciella tecken och olika tecken för när hon skulle kissa och när hon skulle bajsa.

IMG_5133

Anna Elheim, författaren av boken ”Mitt barn och jag” höll workshops för föräldrarna på baby-campen inom vad hon kallade ”Parenting from the heart”.
Hon uppmuntrade oss att lyssna mer på vårt eget hjärta och vår egen inre visdom istället för de normer som det västerländska samhället satt upp. Hon berättade också om den forskning som läkaren och professorn Tomas Ljungbergs gjort över vad som är naturligt /ursprungligt omhändertagande av barn.

Jag är så tacksam över mitt möte med Anna, en ung och modern tjej och mamma med så mycket ursprunglig visdom. För mig blev detta aha-upplevelser och jag fick bekräftat att det som kändes naturligt för mig var okej. Det har inte känts naturligt att separera mig från min dotter genom att lägga henne i spjälsäng det har inte heller känts lockande att frivilligt jobba för att vänja henne vid flaskan före bröstet.

Jag hade redan börjat fundera på när jag skulle sluta amma, jag hade tingat en spjälsäng som Meja skulle få efter semestern, för en sådan ”skulle man ju ha”. Jag fick inblick i hur det fungerar i många andra ursprungskulturer där det är helt självklart att man sover tillsammans, ammar barnet fritt tills barnet är 3-4 år, där man bär barnet under tiden man arbetar och där man redan från det att barnet föds tolkar signaler när det varken finns Libero eller Pampers. Jag började fundera över om vi i västvärlden hittat på detta med spjälsängen, flaskan och vagnen för att vi vuxna skulle få mer frihet att leva våra liv, för att det blir mer praktiskt för oss. Jag tänker att vi också kan vara fullkomligt fria att njuta av våra liv och ta med våra barn på äventyret.

bild-26
Meja 6 månader diggar Laleh på musikfestivalen Urkult. Vi lämnade vagnen hemma och turades om att bära henne i Ergobabyselen. Mycket folk men total trygghet.

Det som mest liknar vårt sätt att förhålla oss är vad man kallar attachment parenting och nära föräldraskap är den svenska översättningen. Attachment parenting är en term myntad av barnläkaren William Sears. Attachment parenting står för en föräldraskapsfilosofi baserad på anknytningsteori och utvecklingspsykologi. Jag kallar mig inte en typisk ”attachment-parenting-förälder” även om jag tar mycket inspiration därifrån. Jag tycker egentligen att begreppet nära föräldraskap kan låta lite märkligt, jag menar vilken förälder är inte nära sitt barn?

bild-25
Meja hänger med i vardagen.

Däremot förvånas jag över att man på BVC fortfarande rekommenderar att amma var tredje timme och sövningsmetoder som 5-minutersmetoden. Det känns väldigt långt i från hur vi har valt att leva som föräldrar.
Meja har fortfarande blöja och började förskolan redan när hon var ett år och hon har stormtrivts från första stund. Jag föreställer mig att en typisk attachment-parenting-förälder tänker att anknytningen är så viktig att man inte lämnar på dagis när barnet är så litet och att barnet blir blöjfritt väldigt tidigt.

Jag har inte ens försökt att anamma detta med blöjfritt och kritiserar inte andra som väljer spjälsäng, liggvagn och nappflaska.
Jag brukar tänka att alla föräldrar är de bästa för sina barn och att det finns många sätt att göra saker på. Jag är dock väldigt glad att jag mötte Anna och andra föräldrar som har valt den här vägen. Det gör mig stärkt i min känsla för hur hur jag vill leva med mitt barn.

IMG_5141
Barnkammaren en mest en plats där vi förvarar Mejas kläder. Byrån köpte vi av de förra husägarna.

BLOGGAR PÅ TEMAT:
Höstlycka
Sömn för barn
Sagogrynet
Amningsbloggen
Jordliv

FACBOOKGRUPPER:
Mitt barn och jag
Nära föräldraskap
Attachment parenting

IMG_5143
Sängen har vi ärvt av vänner. Här sover bara dockorna och gossedjuren. Än så länge.

Annonser