Jag lärde mig någon gång att det tar tjugoen dagar att byta eller bryta en vana. Eller skapa en. Där går den magiska gränsen, så håll ut de där tre veckorna så är du över på andra sidan och då går det av bara farten. Om du ska sluta röka, lägga om kosten, börja träna, spola näsan, göra dagliga mindfulness eller mediationsövningar, you name it.

Jag har lätt för att ta stora beslut och ofta raskt. Jag litar på magkänslan och vet när jag är på rätt spår. Ibland tar den mentala förberedelsen lite längre tid, att stanna upp, att ställa om, ta riktning och sedan är jag unstopable. Som min kompis Linda en gång lärde mig ”where focus goes, energi flows”.

Jag har haft några mentala fokus inför denna sommar, bland annat: att sluta amma, börja springa och skaffa tupp.

IMG_6325

Den mentala förberedelsen för amningsavslut har pågått länge, att det skulle ske när Meja är runt två och ett halvt. Jag tror på att amma länge och jag har inget emot amning vid vare sig tre eller fyra år heller för den delen men här gick min personliga gräns. Jag tror nämligen att det är det naturliga och ursprungliga och så man faktiskt gör i ursprungskulturer än i dag. Jag tänker att det är vi i västvärlden som konstruerat en massa saker som blir mer praktiskt för vår livsstil som också kan separera barnet i från oss som spjälsängen, vagnen, nappflaskan. Detta är sant för mig men jag respekterar de som valt en annan väg. Jag tror nämligen på att alla måste följa sitt hjärta och sin övertygelse och vi alla är de bästa föräldrar för just våra barn. Jag är väldigt tacksam och lite förvånad över den respekt och förståelse min omgivning har visat för att jag valt att amma länge, samsova och bära. Jag har hört och läst om många andra som möts av oförståelse och spydiga kommenatarer både från familj, vänner, BVC och tandläkare. Jag upplever att många av dem som mötts av oförståelse har gått in i försvar och nästan varit ursäktande. Det finns inget att försvara och inget att skämmas för. Själv känner jag inte att jag har behövt försvara något. Detta är så naturligt för mig. Däremot har jag fått förklara ibland. Jag förstår att man kan reagera, för att det än så länge är relativt ovanligt, även om det sköljer in en våg av attachment parenting som är anknytningsteorin vi inspirerats av. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om mitt spännande möte med författaren Anna som varsamt ledde mig in på detta förhållningssätt. Läs MER om ”Barnkammaren med den orörda sängen” och mina tankar kring att vara förälder till just mitt barn.

IMG_6326
Min lilla stora tjeja.

Lika fast som jag stått för att vilja amma länge, lika stadigt står jag i att här gick min gräns. Meja 2,5 år. Vi har pratat om det i flera månader att i sommar sluta med tutte och blöja, för att förbereda även henne mentalt. Hon har länge protesterat, till för ett par veckor sedan, då jag hör henne säga till sin morfar ”i sommar ska jag sluta med blöja och tutte” och här om kvällen fick jag nog. Fyra nätter och tre dagar har nu passerat och med endast fyra och ett halvt hysteriska utbrott. Meja vekar också lite stolt och plötsligt vill hon dricka te på kvällen som en riktig engelsk dam (dock grönt och kaneligt), kissa på pottan och borsta tänderna noga och utan protest. Jag sa att jag hade ont i tuttarna och att de behövde vila. Hon accepterar och faktum är att det känns härligt att kunna resonera kring det hela som det verkligen går med denna mycket verbala unga dam.

IMG_6329

Om tre veckor blir jag fyrtio och jag varken firar eller krisar något märkvärdigt. Än så länge. Jag väljer dock att göra det hela till ett avstamp för att återgå till att börja träna mer igen. Det känns också som en naturlig koppling till amningsavslutet, att på något vis erövra min kropp. Min mamma började aktivt träna vid 40 och jag känner mig övertygad om att det är livsnödvändigt för en frisk och stark kropp utan värk och för ett långt och hälsosamt liv. I går var jag på musikkväll vid Römmen, Mörsils hembydgsgård, där det också fanns en liten loppis. Där hängde ett par läckra, som nya träningsbyxor och en sporttop i rätt storlek och skrek på mig. Nu är det bara träningsskorna som fattas och jag går mot slutfasen av denna mentala förberedelse.

IMG_6307

Ännu en tjusig herre på gården som gör hönsmamman i mig väldigt stolt. Det är något med is i magen och tajming. Plötsligt anländer ”den rätta” :). Mer perfekt än jag någonsin kunnat föreställa mig. Här lämnas inget åt slumpen. Det är underbart att planera, affimera tydligt och alltid lägga till ”or something bigger” och när när inte blir som vi vill ”or maybe God has something better in store for me”.

Vissa tror att det jinxar (inte slår in) när vi pratar om våra planer och ”längtor”. Jag tror att vi gör dem ännu tydligare. Som sagt, ”where focus goes energy flows…”

Annonser