bild-53

Senaste veckan har jag känt mig berörd av det rådande känslomässiga klimatet och energierna som svävar och krigar inför det kommande valet. Valet känns superviktigt men också hur vi ser på varandras olikheter. Det råder hånande, förlöjligande och ”illapratande” om konkurrenterna. Debatten är livsviktig men många gånger känns den bara kall och kärlekslös. Jag brukar sällan fundera över hur vänner röstar eller döma människor utifrån hur de står politiskt.

Jag tänker på två av mina väninnor som jag upplever som ganska lika. Jag tänker att de borde ha ungefär samma värderingar, de har liknande utbildning, liknande arbeten och lever liknande liv. Den ena röstar rött och den andra blått. Båda är väldigt tydliga med det.

För mig är det inte lika självklart och kanske är det därför jag inte är så hård i mina uttalanden. Jag tänker att alla gör det de i sitt hjärta tror är det bästa även om det känns långt i från mig. Jag försöker verkligen förstå hur de tänker och vilken ”plats” de kommer i från, de som inte röstar som jag. Jag vill se och höra mer om vad partierna vill med sin politik snarare än det de ogillar med konkurrenternas. Det kan bli en riktigt låg nivå på det hela, anser i alla fall jag. Sedan finns det ett stort allvar med de konsekvenser politiken för med sig och det vill jag inte på något sätt förminska. I kväll har vi pratat politik med vår 10-åring och förklarat att folk tycker olika och att det är vår rättighet att göra det men att rasism inte på något vis är okej. Många som röstar på SD ser sig inte som rasister men att det finns de som röstar så som är också är det. Det är jättesvårt för mig att förklara något som för mig är obegripligt. Jag kan bara säga att jag tror att de är rädda för förändring och det okända men vad vet jag?

bild-54
Denna snabbguide känns logisk för vissa och provocerar andra…

Den senaste veckan fick jag även nog av all annan sorts skitprat. Jag undrar vad sådant kommer i från egentligen. Vad är det som gör att vi har behov av att tycka tråkiga saker om andra och dessutom känna behov av att prata om det? Varför har vi många gånger så svårt att acceptera varandras olikheter? Varför har vi så svårt att förlåta? Vad ger oss rätten att ha åsikter om andra bara för att de inte är som oss själva?

Plötsligt känns det mesta som bortblåst, av tidigare irritation, frustration eller bitterhet. Jag orkar helt enkelt inte lägga energi på att känna så för andra. Den enda jag verkligen kan förändra är mig själv och de andra får jag förhålla mig till. Jag behöver vara tydlig med vad som är okej för mig och sätta mina gränser men det är inte lönt att tala om för andra vad de gör fel eller hur jag önskar att de borde vara. Ännu mindre prata med andra om det.

Jag väljer vilka jag vill umgås med men det finns även många runt om mig som jag inte har valt men som jag ändå ”tvingas” ha i mitt liv på ett eller annat sätt. Släktingar, ingifta släktingar, arbetskamrater, skol- och förskolepersonal har jag inte valt men jag väljer hur jag vill förhålla mig till dem. Jag tror det är för mycket begärt att älska alla även om det vore önskvärt. Jag väljer bort ”vi-och-dem-tänk”, jag väljer bort onödigt skitsnack. Jag väljer att acceptera allas olikheter, att vi alla gör allt i vår egen takt efter vår egen förmåga, även om det alltid är lättare att förlika oss och känna samhörighet med dem som liknar oss själva.

Jag väljer att sluta dömma så snabbt och så hårt. Vi tycker olika saker är olika viktiga. Jag är med i en massa olika forum och grupper på facebook där det diskuteras friskt. I grupperna skapas lätt en ”vi-och dem-känsla” där vi som är med vet bättre och de andra är de som inte har vaknat än. Det är lätt att halka med i det beteendet när det är en grupp som jag själv valt att vara med i. I grupper som handlar om exempelvis attachment parenting, miljövänligare liv eller att amma länge finns värderingar som jag delar och tror på. Det intressanta är att jag blev tillagd till en facebookgrupp utan att ha blivit inbjuden att tacka ja eller nej. Gruppen heter ”Frivillig enkelhet – mer eller mindre” och handlar om att leva ett liv med så få ägodelar som möjligt, där man hyllar små enkla boenden. Jag blev säkert tillagd till gruppen för att jag förespråkar recycle, second hand, feng shui, laga från grunden och minimera produkter i badrumsskåpet. Jag är ingen materialist, vi bytte till exempel alldeles nyss ut vår tjockteve mot en begagnad platteve, vi hann nästan bli kultiga. Däremot så har vi ett stort hus på 330 kvadratmeter och en ganska stor gård på över 5000 kvadratmeter. Jag ser fantastiska möjligheter med detta stora hem. Vi valde det bland annat för att våra släktingar och vänner som bor långt härifrån skulle ha möjlighet att besöka oss. Vi har ett musikrum hemma vilket gör att många repar här och musiken är en av de saker som är viktigast i våra liv. I ladan finns enorma potential för fler framtida projekt. Mitt hem innebär livkvalité för mig. Jag har upplevt att jag är en sådan som hånas i denna grupp, eftersom jag har lån på banken och ett i mångas ögon gigantiskt hus. Trots mitt medvetna liv passar jag inte in. Jag är en av ”dem” som inte fattat grejen än. Jag gör sällan inlägg och betraktar detta skådespel på avstånd. Där har det blivit så tydligt för mig hur vi ofta diskuterar om andra och hur vi ser på dem som inte gjort samma upptäkter som oss själva. Jag är faktiskt inte ”där” och kanske aldrig kommer att vara det. Jag har väldigt svårt att se mig själv bo i en husvagnsliknade boende med blott 60 ägodelar, trots mitt bantade badrumsskåp. Än så länge hänger jag nyfiket kvar, vi får se om jag tröttnar.

I går hettade det även till i gruppen ”Ekologiskt är logiskt”. Igen. Många börjar tröttna på de fördömmande besservisserattityder som alldeles för ofta råder där. Jag skrev för en tid sedan en artikel om att ”Kommunisera det miljövänliga vänligt”. Läs det du som tycker att vänligt och miljövänligt borde höra ihop.

Jag vill hellre se vart vi kan mötas än vad som separerar oss. Nu är det nog på fördömande och skitsnack! Jag tänker att du gör saker i din takt och jag i min men att vi kan inspirera varandra till rikare liv för oss, våra barn och vår planet oavsett färgen på partiet vi väljer att lägga vår röst på kommande söndag.

Annonser