”Vi är världen” är ett uttryck som jag och min vän Sanna brukar påminna varandra om. Det innefattar olika saker för mig, att vara världsmedborgare, att uppleva oneness och mötas i våra likheter snarare än det som skiljer oss åt, att skapa fred i stället för krig, att närma oss det främmande och att skapa vår hållbara framtid tillsammans. Jag är helt övertygad om att det börjar med mig. Och med dig. Detta låter så självklart, nästan banalt, eller hur? Jag trodde de flesta tänkte så tills nu på senare tid då jag ser att andra vissa hävdar motsatsen.

bild-55

Härom veckan läste jag ett inlägg som hette ”Ekoäpplen kan inte rädda en miljö-ovänlig värld”.

Där beskriver Charlotta Johansson, mångårigt engagerad inom miljörörelsen, hur hon upplever att ekoäpplena fastnar i halsen och hon anser det kontraproduktivt att göra mänsklighetens överlevnad till en fråga om individuella val. Hon skriver att de flesta har inte den tid, kunskap, ekonomi eller det intresse som krävs för att leva miljövänligt i ett miljö-ovänligt samhälle. ”Och det är inte människorna det är fel på, det är samhället”, skriver hon. Hon beskriver faran med hur miljökämpar skapat dåligt samvete hos många och undrar om vi helt enkelt blivit lurade? ”För medan vi har suttit och räknat ut våra ekologiska fotavtryck har makten och pengarna glatt och ostört fortsatt sin skövling av vår planet. Medan vi gjort oss osams med släkten över deras semesterplaner har ett enda statligt bolag släppt ut mer koldioxid än hela Sverige.” skriver Charlotta.

Jag förstår poängen med hennes artikel, det gör jag verkligen men jag köper den ändå inte fullt ut. Faran med en sådan här artikel kan bli att friskriva individen från ansvar och skylla på samhället. Då undrar jag: vad är samhället om inte vi – individerna. Vad är min dotters förskola, där jag och andra individer är med och skapar en miljö som skulle kunna fungera som en modell för även andra förskolor, om inte samhället. Jag tror på att bygga underifrån och skapa goda samhällsexempel.

Dessutom så konsumerar inte jag de där äpplena, som nu fastnat i halsen på Charlotta Johansson endast för att rädda planeten utan för att jag helt enkelt inte tänker ge några besprutade äpplen åt varken mina barn eller mig själv. Jag väljer dem av rent egoistiska hälsosjäl. Också. Skulle jag sluta med no poo, plastbantning och ekologisk mat för det spelar ändå ingen roll? För min familj har det direkt verkan och för planeten återstår det att se hur många av oss individer som orkar bry oss. Lever makten och pengarna sina egna liv eller står det en och annan individ bakom dessa två möjligen?

Argument som ”om plast, parabener, glutamat vore så farligt så skulle det vara olagligt” håller inte enligt min mening. Det är DÄR vi blir lurade, som konsumenter. Jag har samlat för mycket kunskap för att blunda för att det finns hormonstörande och cancerogena ämnen i både plasten, maten och skönhetsprodukterna.

Det är ju faktiskt inte bara ansvaret för inköpet av ekoäpplena som antingen fastnar i halsen eller fortsätter hamna i våra kroppar och matkassar, utan även minskningen av köttkonsumtion, klädkonsumtion och flygresor som är exempel på de största miljöbovarna.
För vem är det som flyger, vem är det som köper teknnikprylarna, kör de där bilarna, äter det där köttet och klädshoppar? ”Makten och pengarna”?

Jag läste något i stil med att ”alla svenskar pratar om en grönare värld medan Kina står för världens största koldioxidutsläpp” uttryckt av en förmögen man som själv reser mycket och är en duktig konsument. Jag tänker att åsikter som denna riskerar att bli dåliga ursäkter för att få fortsätta leva omedvetet, för att slippa bry sig om något annat än sig själv, här och nu.

Officiellt har utsläppen i Sverige och västvärlden minskat något de senaste tio åren. Men det som hänt är till stor del att våra utsläpp förflyttats till länder som Kina – som nu servar vår konsumtionshunger. Upp till en tredjedel av Kinas utsläpp härrör från produktion av exportvaror. Vi vill ha Kinas billiga varor. Räknas vår växande konsumtion in så har utsläppen i Sverige och västvärlden inte minskat – per person är de alltjämt nästan tre gånger större än kinesens.

”Ska vi ha en chans att hitta en hållbar utvecklingsväg så måste det här förändras. Hela vårt sätt att konsumera. Vi hoppas alla att Kina ska kunna göra mer. Men det hjälper inte att peka finger. Det bästa västvärlden kan göra är att själva visa vägen”, säger miljö- och hållbarhetsforskaren Guoyi Han i en artikel du kan läsa på svt nyheter.

Vi kan inte se Kinas utsläpp som en anledning att inte bry oss utan förstå kopplingen mellan Kinas utsläpp och vår egen konsumtion menar jag.

Jag ser detta för ofta hos förmögna, framgångsrika personer som verkligen inte är beredda att göra avkall på något i deras livsstil. Tänk om de som har många blickar riktade åt deras håll kunde se som sin uppgift att bli goda föredömen. Den moderna, streetsmarta människan av i dag borde enligt mig göra de medvetna valen.

När vi på individnivå skapar goda exempel i samhället så kan det nå toppen, det jag tror Charlotta i sin artikel menat med ”makten och pengarna”. Jag är dessutom övertygad om att vi i lilla Sverige kan inspirera andra delar av världen. Jag har bott i London där man slänger tomburkarna rakt ner i soporna, där man snyter svart om kvällarna på grund av alla avgaser och där man beundrar oss svenskar inte bara för att vi ligger i topp inom musikindustrin men även för vår ordning & reda, struktur och vårt rena klimat. Om det inte spelar någon roll vad lilla jag gör i lilla Sverige då blir ju allt meningslöst. Att resonera så vore lika knasisgt som att säga, ”jag låter bli att rösta för min lilla röst spelar ju ändå ingen roll”. Det vore lika knasigt som att säga, vad spelar det för roll om lilla jag i lilla Sverige agerar kärleksfullt när det ändå bombas i Syrien.

Jag tror inte heller att skapa dåligt samvete är någon framgångsfaktor för att fler ska vilja välja en mer miljövänlig väg. Vill man dra på sig röda ullstrumpor och gå och banka de gröna plakaten i huvudet på alla de som inte vaknat än, ja då tror jag att det inte bara skapar dåligt samvete utan även irritation och avståndstagande.

Jag tänker fortsätta göra det jag i mitt hjärta vet är rätt för mitt eget liv här och nu och för våra barns framtid och jag tänker göra det på mitt sätt. Jag har hittat min lagomnivå. De senaste fyra dagarna har jag shoppat loss, riktigt ordentligt, på secondhandbutiker i Stockholm med omnejd. Det finns de som hävdar att man inte ska shoppa alls men det funkar inte för mig att leva så. Däremot så har jag satt några enkla regler för mig gällande klädkonsumtionen där second hand, ekologiskt eller slow fashion är mina ledord. Jag är inte vegetarian men vi äter vegetariskt minst en gång i veckan hos oss. Jag är går inte osminkad och naturlig men använder endast de renaste mest naturliga skönhetsprudukterna.
Här har du några exempel på min lagomnivå och din lagomnivå ser säkert annorlunda ut men det viktiga, tänker jag, är att vi gör valen och vet varför vi gör som vi gör.

Kanske upplever du dig som en av dem Charlotta beskriver som inte har tiden, kunskapen, ekonomin eller intresset som krävs för att leva miljövänligt? I så fall så hoppas jag innerligt att du ska få lite inspiration här som får dig att hitta din nivå för ett mer medvetet liv.
Sedan handlar det bara om att få fler med på tåget, inklusive makthavarna! Jag tror den medvetna trenden har kommit för att stanna och expandera. Jag är övertygad att det börjar med mig och med dig för det är vi som är samhället, världen är vi.

bild-56

Annonser