Etiketter

, , , , , ,

Att bo i en liten by på den glesa jämtländska bygden har sina fördelar och sina nackdelar men mest sina fördelar.
Ibland blir det lite ”Änglagårdsvarning”, hitte-på-skvaller och struntsnack. Jag har tagit tjuren vid hornen när jag får nys om något. När det gick rykten i grannbyn om att vi skulle ha ett till barn (vilket det inte fanns ett uns av sanning i) eftersom jag tydligen hade en ”riktig gravidmage” så konfronterade jag inblandade och skrev ett par uppdateringar på facebook. Både för att ge en humoristisk krydda åt eländet, för att belysa allvaret och för att det verkligen inte bara handlade om att stå upp för mig, utan för alla människors rätt till sina egna och kroppar och privatliv, för att ta avstånd mot all sorts skitsnack, förtal och ryktesspridning. Jag ville också uppmana alla som var upptagna av att att slösa sin energi på att prata om andra att göra något fantastiskt av sina liv, det finns massa roliga aktiviteter i glesbygden.

För det finns det – en massa roliga aktiviteter. Jag spetsar mina veckor med några höjdare, bland annat att dansa Zumba, träna Tabata och gå till Skaparverkstan´ på kamratkurs i återbrukssömnad. Vi är vi sex tjejer som syr och inspirerar varandra, flera är ullfantaster och två är textilslöjdslärare. Det är lycka att vistas bland retrotyger, ulliga material, se loppisfynd förvandlas till nya skapelser och för mig att få sy på overlockmaskin som inte själv äger en (än). Vi turas om att ta med spännande kalla drycker och där anförtror vi varandra mest skvaller om oss själva. Jag älskar de meningsfulla samtalen och jag lär mig tips & tricks. Jag kan ha kreativa roliga idéer men får lära mig bra tekniker från de som kan på riktigt. Dessutom nöjer jag mig med att uträtta lagom mycket. Jag tar inte med mig för stora projekt utan är glad för det lilla, vilket också fyller sitt syfte för mig som både är tidsoptimist och gillar att får saker gjort. Det är en övning i att låta saker få ta tid.

Igår hade vi lite utställning på centrumhuset i byn ”Mötesplats Mörsil” och visade exempel på vad man kan göra på kursen, där fanns även andra från skaparverkstan´ som visade sina verk, vävda mattor, broderade kuddar med mera.

klänning
Hannas fina klänning till lilla Petronella av retrotyger med foder av gammalt lakan i finaste bomullskvalitet.

kappa g
Frida bytte foder och förlängde ärmarna på en Kupanfyndad finkappa.

IMG_1718
Emelie har designat och sytt skalkläder i kokt ull till sin dotter.

duk
Jag visade min matsalsduk av loppisfyndat linnetyg och lärde mig proffsfålla med fina hörn.

kjol
Maritas häftiga retrokjol av en gardinkappa.

tröjor
Mina krypta favortitröjor i lammull sydde jag om i Meja-passform. Gosiga lager-två-tröjor. Tror jag ska börja krympa med flit nu.

vantar
Hanna tog över Evys stickade och tovade vantar och broderade på fri hand.

byxor
Här har Emelie köpt en stor ylletröja på Kupan och gjort mössa och byxor, där ärmarna blev ben.

väska
Jag tipsade om hur du kan göra en ”ikeapåsekopia” av panelgardiner.

Fördelarna med att bo så här är närheten till allt, till skaparverkstan, sporthallen, förskolan, närheten till föräldrar och personal på föräldrakopperativet, till folket på byn. Om man behöver hjälp med något så tar det inte lång stund förrän någon på byn ryckt ut, någon man känner väl eller bara någon ytligt bekant. Vi hjälper varandra. När det händer något trivsamt på byn så vill i alla fall jag vara med. Det brukar vara smockat med folk på hembygsgården Römmen på midsommar och när vi hade vår musikfest i prästgårdsladan i somras var min känsla att ”alla var här”, 100-150 pers båda kvällarna alla åldrar representerade.

När klockan slog 18 i går kom det barn, ungdomar, pensionärer, nyanlända, de som ville spela kort, de som ville se på utställningen, titta på film, åka rutchkana, få hjälp med läxan eller bara fika. Nästa vecka blir det loppis på Mötesplats Mörsil. Det finns flera sådana mötesplatser i vår by, den nystartade familjecentralen Hjärtat, Kretsloppshuset – ekologisk träffpunkt i Mörsil, Mörsils IF och sporthallen – som verkligen drar mycket folk med sitt rika varierade utbud och där vår familj är flera gånger i veckan, föräldrakooperativet Gåvan som är så mycket mer än bara en förskola & Hembygdsgården Römmen. Jag brukar säga att att ”det är i Mörsil det händer” och många hittar hit, längtar hit och flyttar hit, både svenskar och nyanlända. Jag tror själva tjusningen är att både kunna leva glesbygdsliv med byakänsla och samtidigt befinnas sig mitt emellan Årepulsen och Östersunds stadsliv. Dessutom kan vi knata fyra minuter för att hoppa på tåget som tar oss raka spåret till hufvudstaden på sju timmar.

För er som bor i trakten så vill jag också tipsa om facebookgruppen ”Välkomstgruppen i Åre” för oss som vill vara med och hjälpa alla nyanlända som kommer till kommunen skapa meningsfulla sammanhang och mötesplatser. Jag tror på mångfald, jag vill vara med och skapa sammanhang där alla är välkomna och där alla får chans att delta och bidra med sådant de brinner för och tycker om, där vi hjälps åt, inspireras av varandra eller bara är tillsammans.

Efter fyra år i ett högpulserande London och ett tidigare jetsetliv med arbete i Mexico den ena veckan och i Sydney den andra, kan man undra hur jag hamnade här, i lilla Mörsil men jag är så tacksam att jag gjorde det och längtar tills nästa onsdag. Då ska jag sy mor- och dotterkepsar av en loppiskavaj och då det är min tur att ta med någon kall spännande dryck.

Annonser