PAUSAR MED GLUTENFRI ÄLGFÄRSPIZZA

Etiketter

Åre, Mattmar Loppis

Meja och jag ligger utslagna i soffan framför barnkanalen efter en obeskrivlig fin dag i backen med klarblå himmel, ett par minusgrader och nysnö och oplanerat gott sällskap som lurade med Meja på hennes livs fösta gondultur upp till skutans topp. Att ta vara på helgen, att göra den till avkoppling och återhämtning och inte fylla den med en massa borden och måsten är superviktigt för mig just nu.

Ännu en späckad och på olika sätt krävande vecka har passerat och jag vet att bara jag kan skapa förändringen men vissa saker är svåra att påverka, de måste få vara som de är. Jag kan inte pausa från barnen, där behöver jag vara 100% närvarande, uppmärksam, följsam och bara ge dem det de behöver. Vissa stunder, dagar och veckor behöver de helt enkelt mer…Veckan som gått har varit extra känslosam för flera i familjen. När väl fredagen kom gick luften ur som en ballong. När jag behöver energipåfyllning, paus, lugn & ro och ingen tid att passa, då utflykter jag även till grannbyn och landar några timmar hos mina vänner Jonas och Aska på Mattmar Loppis, dricker ekote, lyssnar på musik, för spännande samtal och åker aldrig tomhänt därifrån. Det är något med energin där, som får mig att slappna av på riktigt.

Fredagens loppade godbitar från Mattmar Loppis.

Denna vecka har jag också satt ner foten ett par gånger, tydligt kommunicerat mina gränser och behov. Jag är extra sårbar, har ingen känslomässig reserv och kan varken förvänta mig att andra ska trippa på tå eller förstå. Jag behöver ta hand om det där själv, se till att jag får hitta små stunder av vila, bara vara, motion, att inte ta åt mig av andras obetänksamhet. Jag vet mitt innerstas sanning, mina intentioner, min magkänlsa det som är rätt för mig att göra för andra och för mig själv och när det är dags att sluta göra, bromsa engagemanget och låta bli. Jag gör saker i mina takt och låter andra göra saker i sin. Det tror jag vi behöver påminna oss om hela tiden. Alla befinner sig inte där vi själva är.

Hur som helst så har jag tryckt på pauskappen och jag kommer försöka göra det lite oftare…att varje dag eftersträva någon form av balans mellan aktivitet och vila.

Jag har även pausat på glutenintaget. Jag är inte emot kolhydrater men jag känner att min kropp säger till mig mig på skarpen nu att minska ner på gluten. Min mage, min sköldkörtel, min hormonbalans behöver det. Denna vecka har jag ätit nästan helt glutenfritt och begränsat intaget av mjölkprodukter. Ikväll fick vi resterna från gårdagens glutenfria pizza.

Jag blev inspirerad av ett LCHF-recept en kompis lagt ut på facebook. Jag gjorde en egen och väldigt lyckad variant på receptet för att kunna använda mig av ingredienser vi redan hade hemma. Min man lånade en flaska rödvin av grannen och vips hade vi fått till en härlig lördagsmat och fördelsedagsmiddag (med 39-årigt födelsedagsbarn).

Jag är positivt överraskad över hur bra pizzabotten blev och ser ingen anledning att någonsin göra någon annan pizzadeg. Det blev inte någon torftig halvbra dietvariant, inget kompromissande eller uppoffring. Dessutom slapp vi paltkoman man lätt får av vanlig pizza.

PIZZZABOTTEN (GLUTENFRI/LCHF)
1 dl mandelmjöl
0,75 dl laktosfri grädde
3 ägg
1 msk fiberhusk

Vipspas med elvisp

Rör ner ca 100 gram riven parmesanost

Bred ut på bakplåtspappertäckt plåt.
Grädda i 175 grader i 15 minuter.

TOMATSÅS
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
1 tsk örtsalt
1/5 tsk vitlökspulver
1 tsk torkad basilika
1 tsk torkad oregano
1/5 tsk socker
1 msk äppelcidervinäger

Kokas i ca 15 minuter och bred sedan på den gräddade pizzabotten.

TOPPING
Älgfärs fräst i smör med tamari och salt.
Tunnt skurna lökringar av gul och röd lök.
Skivade körsbärstomater.
Smulad fetaost och riven valfri ost.

Gräddas åter i 200 grader till osten fått fin färg

Serverades med riven broccoli dressad med rapsolja och rödvinsvinäger, toppad med hyvlad gurka.

Här kommer en påminnelse till mig och ni andra som behöver få mer ro i systemet nästa vecka.

HITTA VERKTYG FÖR PAUS OCH VILA
– Tag powernaps!
– Ligg på spikmatta vid insomning eller oroliga småtimmar…
– Ha sockarna på för djupare sömn.
– Gör tid för lustfylld motion.
– Umgås med de du känner dig trygg med och mår bra av (om så bara ett litet telefonsamta eller en kopp kaffe).
– Ät näringstät mat.
– Tag dina vitaminer och kosttilskott.
– Fuska lite där det går.
– Kramas mycket, närhet med människor eller djur.
– Fundera över vad som får dig totalslappa och gör tid för just det.
– Gör några solhälsningar.
– Tag dagsljusa promenader i friskluften.
– Let go (sluta älta).
– Lev din sanning.

Önskar oss alla en fin och balanserad vecka som kommer!

VARDAGSPUSSLA MED HJÄRTAT

Kära läsare. Det var längesedan mitt senaste inlägg. Min vardag har förändrats sedan dess och jag har behövt lägga mitt fokus och närvaro i ”det verkliga livet”.
Jag ber inte om ursäkt för avståndet mellan inläggen, för det har jag någonstans lovat mig själv, att varken be om ursäkt för vem jag är och ännu mindre för om jag av någon anledning inte skriver lika ofta här på bloggen.

Jag har oräknerliga uppslag och rubriker, till och med nästan färdiga inlägg som ligger och väntar på att få pumpas ut när jag väljer att göra tid för det. Jag kan känna en viss skyldighet och såklart en stor lust att leverera men samtidigt också en frihet att välja att ta hand om det som är viktigast just nu.

Idag ställde vi in dagens tänkta planer för att det som för oss är viktigast just nu, att vi alla behöver tid för återhämtning, bara vara, se efter våra och varandras, hemmets och hönsens behov. Det får bli våra hjärtans handling till oss själva och varandra denna hjärtedag.

Jag har bakat fröknäcke och tagit mig en skrubbdusch, tillsammansaktiviteten blev en tur till Agdas Café i Mattmar med hjärt-fika, istället för en heldag i backen, min man behöver plugga och barnen bara softa efter redan mycket fysisk aktivitet denna helg, dessutom står det några törstiga krukväxter och ett ostädat hönshus och väntar på lite omsorg. Vi laddar ur och laddar om inför vardag. Jag behöver vara vaksam på de där sakerna, att komma ihåg att att ladda ur, ladda om och ta på min egen syrgasmask först innan jag hjälper andra.

De förändringar vår familj gjort på senaste tiden har lärt mig massor om livet, mer än alla kurser i personlig utveckling.

Jag tänker att ibland behöver vi flytta fokus från oss själva, handla kärleksfullt utan att förvänta oss något tillbaka, för att faktiskt utvecklas som människor.

Ett av mina nyårslöften var att hjälpa människor i nöd. Bara några dagar senare slog mitt löfte in, möjligheten att bidra till en annan liten människas liv och en 6-årig flyktingflicka fick flytta in hos oss på veckorna. För att detta skulle bli genomförbart behövde jag göra något som jag inte har så lätt för; be om hjälp och support. När jag vågade göra det så hände det häftigheter, jag insåg att det inte var så farligt att be om hjälp och att människor, precis som jag själv, mår bra av att få bidra. Såklart innebär det en rad uppoffringar och förändringar med en till individ i vår vardag men det har också berikat våra liv massor. Vi har behövt skapa nya rutiner och det har fått mig att reflektera och fundera över vad jag vill ge mina barn och vad som är viktigt på riktigt förutom att undvika miljöboven fleecetröjan, skippa att leka med hormonstörande plastleksaker och bojkotta besprutade vindruvor och kommit fram till sex enkla (eller svåra) saker jag vill ge dem:

Trygghet, lustfyllt lärande, bra mat, roliga aktiviteter, ett härligt socialt liv och en god hälsa…

…och så självklart massa villkorslös kärlek.

Två helnöjda nybastade flickor med russinfingrar traskar ut från badhuset.

Om alla tre får detta så känner jag mig också lycklig. Det driver mig att vilja och orka. Jag har blivit bättre på att planera så att vi ska få till allt detta för min egen dotter, vår nya solstråle och min bonusson. Vi fyller veckorna med barndans, hockey, badhus, näringsspäckad mat som alla äter med god aptit, mindre hetsiga morgnar och mer rofyllda kvällar och helgerna med utförsåking och återhämtning. Jag lyckas oftast också göra plats för något zumbapass, simning med fikande barn intill bassängen och barnfri återbrukssömnad, för att komma ihåg det där med syrgasmasken. Jag har fått förmånen att tjuvkika på hur det är att gå i förskoleklass och har genom mitt engagemang som ordförande på föräldrakopperativet både fått inflytande och inblick i min dotters vardag. Det är inte så dumt att skakas om och faktiskt ”tvingas” titta lite på hur vi faktiskt lever vår vardag. Jag har haft lite extra fokus på hur jag kan ”lura” i barnen nyttigheter, vitaminer och fibrer som de ändå gillar, eftersom vår 6-åring är mer kräsmagad än de andra två. Jag var själv kinkig med maten som barn och tycker att det är viktigt att upplevelsen av mat skall vara positiv.  Därför tror jag på att laga sådant barnen faktiskt tycker om, som dessutom innehåller bra grejer, i första hand. Vi har till exempel gjort fruktsallad nästan varje kväll. Några andra nyttiga, uppskattade och goa grejer här hemma är grönsaksstavar med hemmagjort yoghurtdip, olika smoothies, fröknäcke och även om ”hela Sveriges fredagsmiddag” kan upplevas lite svennig och fantasilös så är det ju en middag då många grönsaker slinker ner…
En annan ny favorit här är saltlakritsmandlar.

ROSTADE SALTLAKRTISMANDLAR
200g mandlar
1,5 msk lakritspulver
1-1,5 tsk salt
1,5 dl vatten

Blandas och kokas tills vätskan är borta.
Rostas i 150 grader i ugnen i ca en kvart.

Samma vecka som vi stod inför denna förändring fortsatte min man sina heltidsstudier på universitetet inne i stan vilket för honom innebär tidiga morgnar och sen ankomst åter till hemmet, där emellan pågår vardagscirkusen, för mig, här hemma. Dessutom har mitt ideella engagemang på föräldrakoperativet pockat mer än någonsin och jag funderar vad det är som gör att jag det är som driver mig att faktiskt tycka att det är värt det. Vad är det som gör att jag inte kan låta bli att engagera mig ofta långt över förväntan. Ibland känns det jag har en störning, någon slags avvikelse med denna all-in-personlighet, som såklart gagnat många och som gjort att vissa har kunnat luta sig tillbaka och låta bli. Människor runt omkring mig vet att även om de inte bidrar så kommer jobbet bli gjort. Jag får både skylla på mig själv och alltid utmana mig med att hitta vägar att få med andra på banan och det svåraste av allt, sätta mina egna gränser, sätta ner foten när det räcker och stoppa i tid.

Bloggen är tänkt som en inspiration till oss alla att på olika sätt leva mer medvetna liv, oftast med fokus på giftminermerad vardag och en bättre hälsa och framtid för oss själva, våra barn och vår planet. Detta inlägg hamnar under kategorierna ”livet” och ”barnens bästa”  Jag sammanfattar det med:

Be inte om ursäkt för vem du är, våga be om hjälp, flytta fokus från dig själv om du vill utvecklas som människa men kom ihåg att sätta på sin egen syrgasmask först innan du hjälper andra. Var mån om att sätta dina gränser för att orka men våga utmana dig själv med att någon gång ibland flytta gränserna utanför din comfort zone, det kan hända att det gör dig till en rikare människa.

Önskar er alla en dag med hjärtat på rätt ställe. ❤

För dig som vill hänga med Chic & Fair lite oftare gilla Facebook-sidan CHIC & FAIR – ekologisk skönhet, giftfri vardag & vintage love eller följ chicandfair på instagram.