Etiketter
Helgerna med festligheter och spelningar avlöser varandra. Jag tycker det är fantastiskt att maxa livet och fylla det med härligheter och verkligen göra det bästa av det mesta, det blir roligare då och förnöjsamheten och lyckan slår ut tröttheten med råge. Trött ska jag villigt erkänna att jag är nu, efter att ha levererat spelning på spelning och arrangemang på arrangemang men det har verkligen varit värt ”besväret”.
Eftersom vi bor som vi gör med ett hus som rymmer många rumpor och bäddar och en lada med en fantastiskt charmig festlokal under sommarsäsongen, så blir det ofta festligheternas säte. Vi vill ha det så, vi har önskat oss ett hem med en social öppenhet och där folk kommer och går i ett härligt flöde. Vi känner också att om vi ska bo så här stort så vill vi utnyttja det på bästa sätt. Därmed betyder inte det att vi alltid ”står för kalaset”, utan har hittat en form för där vi ”gör” kalas tillsammans. Jag ser den lösningen som en sann stämningshöjare och har märkt att det uppstår en avslappning hos alla inblandade när alla får bidra på olika sätt. Gästerna behöver inte fundera över vad de ska konsumera för passande gåva och värdparet behöver inte stå med svetten lackades i pannan. Vi kör ofta knytis och olika personer bidrar med olika andra inslag.
Något jag verkligen gillar att lägga lite energi på är att skapa en trevlig festplats, ett vackert dukat bord eller som vid helgens kräftskiva för föräldrar på föräldrarkopperativet Gåvan, en rustikt och mysigt pyntat lada. Jag tror att det är detaljerna som gör skillnaden, jag gillar utmaningen att få trolla med knäna, skapa från ingenting, att låna, sh(l)oppa, plocka från naturen och återbruka.
Jag och Linda träffades på lördag förmiddag och möblerade, dukade och dekorerade.
Vi gjorde det rustigt och personligt och skippade inköp av de traditionella engångsartiklarna som ofta används vid kräftkalas som papptallrikar, pappersdukar, kräftmånar och pappershattar. Det hade ju varit praktiskt och lättsamt eftersom de mer miljösnälla alternativen kräver både mer jobb och tid men jag tänker att det är i sin ordning. Det är helt enkelt lite krångligare men lämnar en skönare känsla i magen, när vi bidragit med ett par säckar färre till sopberget.
Till dukar använde vi loppade tyger i orange och gula toner. Vi hängde drömfångare ovanför bordet istället för kräftmånar. Drömfångarna känns symboliska för oss, eftersom vi sedan vi flyttade hit har delat en dröm om att använda ladan på det här sättet, en festplats med lajvmusik och skönt häng i olika former.
Återbrukspynt av mattrasor lindade rund grov ståltråd, med loppade dukar, hampatråd och träpärlor.
I taket hänger också vimplar vi gjorde inför förra årets musikfest, de har vi tillverkat av avlagda tapeter. Vi dekorerade borden med ljusslingor istället för värmeljus. Anledningen till att vi använt ljusslingor istället för levande ljus i ladan när vi varit många är egentligen för brandrisken men det är också mer hälsosamt med ljusslinga än levande ljus. De senaste åren har det uppdagats att vi bör elda med ved och även ljus med försiktighet då sotpartiklar kan bildas om ljuset hamnar i drag. Om partiklarna är så små att de kan tränga in i lungorna och vidare in i kroppen där de bland annat kan orsaka cancer. Många av oss väljer ”fejkljus” på batteri men jag tycker ljusslingorna är både vackrare och mysigare. Vi dukade med riktigt porslin och bestick (där vi lånade det mesta av glasen) och kräftservietterna är en obruten förpacknning från Mattmar loppis.
Vi dekorerade även med nyplockad rönn och och istället för sånghäfte ett rullat A4 (i olika naturliga färger) intill varje plats. Istället för papphattar lånade vi en påse med peruker och andra accessoarer som vi la på varje stol istället för hattar. Det blev faktiskt ett riktigt kul inslag.
Övriga festliga succéfaktorer var en trekamp i norrländsk anda med bl a lassokastning och gevärskjutning, lokal högkvalitativ lajvmusik, bra ljudanläggning till spotifylistorna, open stage, ett fantastiskt knytkalas och förstås ett galet roligt häng med riktigt skönt gäng.
Jag kände mig nyfiken på varför jag så gärna väljer att dekorera och duka i orange färger till fest, (inte bara till kräftskiva alltså), det är nämligen en färg som jag aldrig klär mig i och sällan inreder med.
När jag läste om färgen orange hittade jag detta:
”Orange är genial, optimistisk, tolerant, välvillig, varmhjärtad. På kontoret kan färgen stimulera lusten att roa sig, varför den bör undvikas.
Orange är det andra chakrats färg (placerat straxt under naveln). När chakrat är i balans vet man vad känner för att göra och vad man inte har lust att göra.
Man känner sig lugn i pressade situationer, man får inte panik eller blir hysterisk.
Är man själv lugn, så påverkas andra runt omkring oss positivt.
det är ett centrum för spontanitet, lust, sexualitet och livsglädje. Den är vänskap och den är festens medelpunkt. Den tror på gemenskap. ”
Orange är vänskap och den är festens medelpunkt. Den tror på gemenskap. Väldigt intressant tycker jag.
Ett förbaskat kul kräftkalas får mig faktiskt att uppleva sann meningsfullhet, jag blir påmind om varför jag vill bo i den här lilla byn, ha min dotter på föräldrakooperativet Gåvan och varför jag trivs så med att få leva på den här gården. Jag tror på gemenskap.
Nu har vi packat ihop och slagit igen ladan för säsongen, det känns lite vemodigt, det betyder att vi lagt sommaren bakom oss. Vardagen är här på riktigt och de höstliga vindarna. Nu är det dags att välkomna de vardagliga kvällsaktviteterna, terminsstart på återbrukssömnaden, zumban, barngympan, hockeyn, boka in höstens datum med arbetskollektivet och flytta festligheterna till huset.