Denna vecka har jag följt ett par intressanta trådar i olika miljömedvetna forum. Den ena efterfrågade andra miljövänliga (och vänliga) facebookgrupper då klimatet i gruppen inte kändes så trevligt alla gånger. Tråden handlade om att tonen i medvetna, ekologiska forum, opassande, kan bli rätt otrevlig och aggressiv.
Den andra handlade om hur vi gör när vi blir bortbjudna till andra som inte lagar eller äter ekologiskt och hur vi gör när vi äter på krogen.
Nu ska jag berätta hur jag förhåller mig och tänker.
För det första så tror jag inte på att kommunicera det miljövänliga på ett ovänligt sätt. Jag har mött de som är upprörda och arga över alla som inte förstår allvaret i klimathotet och vikten av att handla medvetet. Jag har mött dem som har en gnällig ton och som känner sig motarbetade av alla som inte tänker som dem. Jag har också stött på de som gör sig löjliga över andras val eller har en vass och fördömande stil, speciellt då de kan gömma sig bakom tangentbordet och datorskärmen.
Jag har en all-in-personlighet och det vet alla som känner mig. Bestämmer jag mig för att plastbanta då gör jag det ordentligt och effektivt. Det betyder inte att jag, när jag kommer hem till andra dömmer ut dem för deras tupperwareburkar. Alla gör saker i sin takt. Blir jag bjuden på mat, så äter jag utan att knorra det minsta. Någon skrev i tråden jag nämnde ”förutom paprika och vindruvor” och där håller jag med. Konventionellt odlad paprika och även vindruvor är hårt besprutade och dessa väljer jag bort om det går.
När jag är bortbjuden vill många påpeka då de bjuder på något ekologiskt och ursäktar sig om de inte gör det. Det gör mig både glad och ledsen. Glad för att min livsstil och blogg inspirerat till eftertanke och diskussion och kanske till och med förändring. Ledsen för att vänner tror att de behöver ursäkta sig gentemot mig personligen. Jag önskar att alla ska känna i sig själva när de vill göra de valen, för sin egen och sina barns hälsa och omsorg för planeten, inte för att någon annan ska bli nöjd eller besviken.
Jag äter ute på krogar där de inte serverar ekologiskt, även om jag förstås föredrar restauranger med ekologiska rätter och drycker. Dessutom håller jag mig mätt och belåten längre på mindre, eftersom den ekologiska maten är mer näringstät. Jag är inte fanatisk, då blir livet väldigt besvärligt. Jag nöjer mig med att vi äter medvetet hemma och att Meja går på en förskola med ekologiskt kök. Hemma har vi bytt ut vetemjöl mot siktad dinkel men det betyder inte att Meja då och då får en kanelbulle när vi är borta. Vi köper aldrig läsk förutom någon enstaka julmust men Jakob får dricka läsk om vi äter på restaurang.
Jag tror inte på att skrika ut det ekologiska budskapet eller slå hårda plakat i huvudet på de som inte ”är där”. För mig är den medvetna livsstilen lustfylld och för det mesta enkel. Min förhoppning med bloggen är kunna inspirera till medvetna val där det är förpackat i ett lättillgängligt, enkelt och modernt format med konkreta tips som vem som helst kan ta till sig och testa.
Chic & Fair är lagom radikal men inte sval. Om du hävdar att osminkat, orakat, ofärgat, glutenfritt och veganskt är det enda rätta så kommer du inte gilla allt jag skriver om.
Gällande vissa saker är jag inte villig att kompromissa och då känns det också angeläget att upplysa andra. Annars försöker jag hitta en lagomnivå som räcker för att inte bränna ut mig, som känns sund och passar min familjs livsstil. Jag dömmer inte andra utan tänker att alla gör det som tycker att de förmår med den kunskap som de har. Jag tycker det viktigaste är att vi upplyser och inspirerar varandra så att vi alla har möjlighet att göra mer medvetna val.