Imorgon ska jag bli intervjuad inför en artikel om medvetet julfirarande. Jag förbereder mig genom att läsa min tidigare blogginlägg om jul och artikeln som Östersunds-Posten gjorde förra året. Jag upplever att de senaste jularna präglats av samma värden och i år kanske mer än någonsin. Egentligen så blir julen en slags symbol för hur jag vill leva resten av året. Jag lever livet i stort på samma sätt som jag firar julen. Jag har måttfullhet som motto och jag konsumerar med eftertänksamhet. Det råder en positiv trend som går allt mer mot enkelhet, jag ser hur fler och fler skalar, bantar, minimerar och funderar över de verkliga värdena och minskar på materialistiskt överflöd och ambitiös storslagenhet.
Jag tror att vi kan må bra av att tumma på våra idéer om hur vi tror att saker bör vara och hittar genvägarna som skapar avslappning, balans och inre lugn.
Eftersom jag i grunden är en ”all-inpersonlighet” så ger jag mig själv en klapp på axeln när jag lyckas fuska och hitta de där genvägarna som skapar avslappningen.
Jag lämnar en tung höst bakom mig och längtar efter att släppa taget om 2016, välkomna ljuset och starta nytt. I år om någon gång behövde jag välja det enkla.
Jag tycker att julen är en god anledning till konsumtion, både ett tillfälle att köpa sådant barnen behöver och att njuta av fantastisk mat i gemenskap men att vi konsumerar med en stor dos eftertanke och medvetenhet.
De senaste åren har vi endast köpt klappar till barnen, våra egna två och Mejas kusin + att vi gett kalendrar med bilder på Meja till släktingar, som de har glädje av att titta på resten av året, det har blivit våran variant av julkort. Barnen har fått få men bra grejer.
Tomte-Nissa premiäråker julklapparna…Även ett par begagnade slalomskidor i finfint skick hamnade under granen i år…
Jag tänker att det är vettigt att ställa sig frågan vad som är viktigt för just vår familj och strunta i andras traditioner eller traditioner från vår barndom eller låta sig stressas av andras sillinläggningar och knäckkok. Vissa älskar att bulla upp och upplever avslappning i det och med detta inlägg vill jag inte ta avstånd från något som andra upplever som traditioner de vill behålla och värna om. Jag menar bara, gör vi det vi verkligen vill eller det vi tror vi borde eller måste? Vilka traditioner vill vi skapa och behålla från år till år och vad kan få variera?
Vi behöver inte äta oss så proppmätta att vi nästan kräks, frossa i julklappar så vi nästan skäms och omge oss med tomtepynt och girlanger så vi nästan dränks. Jag har haft måttfullt, smakfullt och fridfullt som ledord i flera år nu. Uttrycket ”det är stort att vara nöjd med det lilla” klingar helt rätt i mig. Det handlar för mig inte om snålhet utan klokskap. Jag vill också lära barnen att inte bara vara upptagna av sina egna önskelistor utan få uppleva känslan av att bidra till någon annan som inte har det lika generöst som dem och att förstå värdet av materiella saker, att vi är flera som går i hop när de önskar sig kostsamma saker, det är någon slags lärdom i sakers materiella värde.
En av Mejas lyckliga stunder under julen var när jag föreslog att vi skulle göra i ordning en julgåva och gå med till en flyktingfamilj som vi känner. Hon fick välja ett par saker från sitt eget lekrum. Hon tyckte själv att hon hade så många nallar och böcker. Vi slog in en kartong med guldpapper och fyllde med julgodisar och sådant vi hade hemma. Jag märkte att glädjen att ge blev mycket starkare hos Meja när hon fick välja något hon hade kärt. Visst hade vi råd att nykonsumera men jag tycker att denna gåva hade mer själ.
Till julbordet bestämde vi oss för att endast göra de absoluta favoriterna.
Ibland får jag höra att man inte har råd med ekologisk mat, att den är för dyr och jag tänker att det helt beror på hur vi prioriterar. Själv tycker jag att ständig och modestyrd nykonsumtion av inredning, kläder och prylar är ohållbart både för plånboken och planeten. Jag funderar mer över hur så många har råd och lust att ständigt nykonsumera efter modets växlingar. När jag handlar tidlösa juldukar, julpynt, julgardiner, kökshanddukar, grytlappar, elljusstakar och julklänningar på second hand så har jag definitiv råd med bättre råvaror till julbordet. Det är så det medvetna livet går i hop sig, alltså inte bara på julen utan även resten av året. Egentligen handlar det inte om pengar, även om det ekologiskt och ekonomiskt hör ihop, det är en livsstil som jag har valt oavsett hur mitt bankkonto sett ut.
Det överflödiga, frosseriet och överkonsumtionen lockar inte mig. Det betyder inte att jag inte kan lyxa till det. Jag älskar att äta gott och gärna på lokal. Jag gillar att piffa och styla både mig själv, min dotter och mitt hem. Helgen innan jul gav min man och jag varandra en hotellvistelse, det var precis vad vi behövde, en slags julklapp till oss, lite ”tumantid” i avslappning med långa samtal i bubbelpool.
Ibland är det som att livet vill ge mig små lärdomar genom enkla tecken, eller att jag hamnar i lägen då jag får syn på något viktigt. Det livet ville lära mig denna jul var just som rubriken lyder, att tumma på mina eller andras idéer om julbordet, planeringen, godsakerna och klapparna..
Mina egna idéer är oftast knutna till min strävan att leva giftminimerat och mina förväntningar på de planer jag styrt upp i mitt huvud. Ibland blir det inte som man tänkt sig men det kan bli fantastiskt ändå eftersom det oftast finns andra lösningar. Jag hittade inte de stora julklappssockorna som barnen brukar hänga vid öppna spisen kvällen före dopparedan. Efter att ha vänt upp och ner på hela huset och halva ladan och rotat fram tyg för att sy nya sockor inser jag att det ju faktiskt går lika bra att hänga upp varsin luva intill spisen, det tyckte nästan-femåringen var en utmärkt idé.
Tomten hittade till ”sockluvorna” som Meja kallade dem.
Vi tyckte det kändes onödigt att köpa en nitritfri ekologisk julskinka på flera kilo för flera hundra som ingen egentligen var så överdrivet intresserad av så vår tanke var att helt enkelt skippa den. Då föreslog min svåger att köpa några skivor skinka i charkdisken på Ica. För mig var det en lättnad att säga ja till den idén, att om jag ska äta en endaste liten skinkmacka på sin höjd så är det nog inte hela världen om den inte är ekoreko. Förresten så kändes det förvånande nog bättre ut hållbarhetssynpunkt också, att inte överkonsumera flera kilo griskött ”bara för att ” utan att nöja oss med några enkla skivor eko eller ej.
Min man och jag har aldrig lagt in några sillar eftersom vår sillfavorit är svärmors sillröra som görs på färdig senapssill ( + rödlök , ägg, dill och creme fraiche och ev potatis), så den står stolt och ensam på julbordet och tar inte många minuter att röra samman. Så enkelt, kravlöst och magiskt gott.
Vi skulle också göra en röra på varmrökt lax men när min man öppnade laxen inser vi att den är kallrökt, jag sliter mitt och hår medan min man slänger ner laxen i matberdaren och lovar att det kommer bli supergott. Jag trodde han först när jag fick smaka en fantastisk KALL-rökt röra som slog alla varmrökta röror jag ätit med råge. Det blev inte vad jag tänkt men grymt gott ändå.
Min plan vara att vi skulle äta vid 14 färdigätna till det heliga programmet klockan 15. Först fem i tre satt vi vid bordet och då tog min svåger fram sin lilla padda, så vi kunde äta tillsammans och samtidigt få Kalle-tradition i bakgrunden. En strålande kompromiss tycker jag.
Istället för ett fikabord med bullar, kakor, kola, ischoklad och knäck snodde jag (för första gången) ihop en saffranspannkaka till kvällsfikat. Jag gjorde den på Felix färdiga ekologiska gröt och tog max en kvart att vispa ihop och en halvtimme i ugnen under tiden som farbror Santa gästade. Det blev ett jättegott och glutenfritt matigare fikabröd. receptet hittar du HÄR.
En annan enkel lösning som jag verkligen vill slå ett slag för är ljusslingor. Inte bara för att det är en enkel detalj och värsta genvägen till supermysiga stämningsfulla rum, där ingen behöver passa kattsvansar som sveper förbi tända ljus som sätter fyr utan också för att de där slingorna faktiskt är toppen ur giftsynpunkt. När vi tänder ljus och brasor fylls luften av små hälsoskadliga partiklar vi får i oss via inandningen. Vi tänder något enstakt ljus här och där och även en del vedträn i kaminen men egentligen tycker jag att stjärnorna, julgranen och slingorna egentligen gör hela jobbet.
Även en av klapparna blev en kompromiss. Min dotter sa att hon önskade sig en randig kudde i julklapp, ”för det hon egentligen önskade ville inte du att jag ska ha” sa hon. När Mejas mormor fick höra detta misstänkte hon att det var en Barbiedocka hon egentligen önskade sig och började jakten på ett bra alternativ.
Ur giftsynpunkt brukar Barbie och my Little Pony höra till de sämre alternativen men den största anledningen till varför jag valt bort Barbie är att jag tycker att det är märkligt att små flickor ska leka med kvinnor med tuttar, overkligt smala midjor och små fötter som bara passar i klackskor, jag tycker det ger en vridet och dåligt kroppsideal.
Mamma hittade dockan Lottie, som jag efter mycket noggrant övervägande okejade och faktiskt även valde att köpa själv, för att Lottie skulle få en Lottiekompis…
Här fick plastbantarmamman något att bita i. Jag landade i att denna docka var ett fantastiskt alternativ till Barbie. Jag tycker nämligen att det finns andra värden i livet än att bara kemikaliebanta. Jag vill inte att min dotter ska minnas sin barndom som att hon önskade en massa saker i smyg som hon visste att hon aldrig skulle få. Då tycker jag faktiskt att det har slagit över.
Dockorna tillverkas visserligen av plast av ABS-plast (som är i lego och som plastbantare brukar behålla) och vinylplast (mer tveksam) MEN eftersom produkterna inte innehåller några ftalater eller bly så bestämde jag mig för att okeja dockan ur giftsynpunkt. Jag läste också att kläderna är tillverkade i naturmaterial, framförallt bomull och förpackningarna är återvinningsbara. Tillverkaren Arklu driver ett aktivt miljöarbete samt säkerställer goda arbetsvillkor och arbetsmiljö på sina fabriker och ger löpande en del av sin vinst till välgörenhet.
Lottie baserats på vetenskapliga proportioner av en 9-årig flicka (med undantag för huvudet som har ökat för att tillgodose hår). Hon bär inte smycken, smink eller höga klackar och hennes kläder är i linje med de hos en 9-åring i stället för en vuxen. Hon bär både fina flickklänningar och slitstarka kläder för lerig utomhuslek. Lottie tillåter flickor att vara flickor och njuta av sin barndom.
Sedan debuten har Lottie vunnit 12 utmärkelser i USA och Storbritannien.
Lottie är inspirerad av starka och självständiga karaktärer som Pippi Långstrump och har som motto. Var djärv och modig – var dig själv!
Under produktutvecklingen av Lottie genomförde företaget Arklu under 18 månader ett forskningsarbete i nära samarbete med barn, föräldrar, återförsäljare, branschexperter, barnpsykologer och näringsexperter för barn. De kom fram till att barnen idag tidigt påverkas av kroppsideal och att speciellt flickorna tidigt sexualiseras. De vill också uppmuntra till att barn ska röra på sig och vara utomhus mycket.
Jag föll pladask och kände att lagomnivån i mig ropade hurra. Mejas reaktion när hon öppnade klappen var rörande, hon kastade sig om halsen på mig och såg så lycklig ut. Det hade hon inte förväntat sig. Jag är glad att jag tummade på mina plastbantarideal och gjorde ett medvetet val, för medvetna val behöver inte vara de mest nitiska utan också de när vi medvetet tummar, backar och okejar. Några skivor oekoligisk julskinka eller lite vinylplast därför kan skapa andra viktiga värden, som en avslappnad mamma/ fru eller överlycklig dotter på julafton.
Jag vet att detta är en lärdom för mig inte bara till jul utan i min vardag att tumma på mina och andras idéer om hur saker ska eller borde vara för att välja just det liv jag vill leva…ett lustfyllt, förverkligande liv i avslappning och närvaro.
God avslutning på detta år och en ljus start på det nya önskar jag oss alla.
CHIC & FAIR 